Nämen hej. Jag har precis kommit hem ifrån pappas galna upptåg, som att spränga högtalarna med the dark side of the moon.

Igår så åkte jag dit efter jobbet och Hanna satt och dreglade över pizzorna hon beställt. När hon ätit hela sin pizza och jag kommit en tredjedel på min så insåg jag att min käre far inte ens var närvarande. Han låg och sov, och jag hade inte någon större lust att väcka honom. Jag gick och läste vidare i Röda Rummet innan jag somnade. Det är mödosamt att sova när det känns som att sova mitt på Wrangelsleden (som är lite mer trafikerad än vanligt eftersom det är vägbyggen på gång lite överallt).

Vaknade vid elva, hur glad somhelst över att vara ledig ifrån skolan och jag flög upp och gjorde lite kaffe. Telefonen ringde och det var min fars fru som undrade ifall han levde, varav jag sa att jag skulle undersöka det och så kikade jag in i sovrummet. Han hade lagt sig över hela dubbelsängen, alltså med huvud och fötter på varsin långsida, och jag hoppade på honom. "VAFAN kom du ifrån!". Han hade inte en aning om att jag kommit dit igår uppenbarligen, sen berättade han om hur mycket han tyckte om att jag var där, så idag är jag mycket glad bara för att han varit så snäll.

Han snackade latin med mig också, det var lite mindre uppskattat.

Egentligen så har jag inte ett skit att snacka om, jag är bara onödigt glad över att jag har en pappa som jag tycker om.